Bon Iver i natt
Kommer ihåg hur jag som ung, yngre förälskades i känslan av att bära en annan människas tröja, en sådan man höll nära hjärtat. Kommer ihåg hur doften trängde sig upp i näsan, och hur jag nästan grät av lycka då. För att jag tillhörde någon.
Inatt bär jag min egen tröja, men den doftar inte som mig, eller trygghet, eller kärlek. Det är så svårt att sätta fingret på vilka känslor den egentligen väcker. Kanske för att jag inte tillhör någon nu. Kanske för att det finns någon som tvivlar på mig. Kanske för att jag riskerar att fastna hos någon som inte fastnar hos mig.