Framtidspanik
Något jag ofta tänker på är framtiden. Allt oftare nu när examen närmar sig med stormsteg. Om mindre än tre månader är jag där, 78 dagar. Jag tänker vara helt ärlig och säga att jag är livrädd. Det går inte en dag utan att jag tänker på hur allt kommer bli när jag är färdigutbildad, det ger mig panik och det knyter sig i magen. Jag är rädd för att inte räcka till, att inte klara av att stå på egna ben. För mig är det en konstant oro och stress att inte veta. Som grädde på moset har jag börjat få problem med magen. Jag får smärtattacker som varar upp till ett par timmar innan det går över. Tror själv att det är gallsten och ska på ultraljud om några veckor för att ta reda på det. Det kom inte alls lägligt, mitt i skrivandet av examensarbetet. Får be om ursäkt för detta gnäll-inlägg, men just nu känner jag mig bara så trött. Jag orkar inte ha ont mer och jag orkar inte tvivla på mig själv, men främst av allt orkar jag inte ha ångest inför vad som komma skall.