Måndag 28 mars

Hej på er! Det känns verkligen som att det är söndag idag, kanske för att jag är ledig och typ allt är stängt... Hur som haver. Idag började jag min dag med en härlig promenad i solen. Det var helt underbart väder bortsett från att det blåste lite kallt om öronen ibland. Jag har bestämt mig för att jag ska komma igång med mina morgonpromenader igen, tycker det är så skönt att starta dagen på det sättet. Sen efter en varm dusch är det dessutom så mysigt att få sjunka ner i soffan och gotta i sig lite frukost. Ikväll blir det middag i Husby igen haha. Mamma och pappa ville bjuda på lite älgstek så det ska bli mumsigt!
 
Imorgon börjar jag på min nya praktikplats - akuten! Läskigt! Fast även sjukt spännande, det händer nog en hel del där. Hoppas jag kommer trivas! Något annat som ska bli spännande att se är om jag kan somna ikväll, får alltid så svårt att sova när jag vet att jag ska upp tidigt dagen efter. Och särskillt när det är något viktigt som händer. Hopper att ni har haft en trevlig påskhelg hörni!
ALLMÄNT | | Kommentera |

Jordgubbsmorgon

Såhär startade jag min dag tidigare i veckan! Älskar jordgubbar, det finns inget som andas mer sommar. Kan verkligen sluka hur många solvarma som helst. Mums! Idag skiner solen ute så jag ska nog passa på att ta mig ut på något sätt, och sedan ikväll ska jag hem till Husby på lite middag. I övrigt är det är en sådan där dag då jag inte har något speciellt inplanerat. Det behövs sådana dagar också ibland.
ALLMÄNT | | Kommentera |

RPK

Nu har jag gjort mitt sista pass på RPK, rättspsykiatriska kliniken i Säter. Även om det har varit väldigt lugna dagar så tycker jag att jag har lärt mig massor, och framför allt kommit till en del insikter. Första dagen när jag kom till avdelningen var jag livrädd. Det var långa korridorer, låsta dörrar överallt och dömda brottslingar under vård. RPK hamnar man på när man har begått och blivit dömd för ett brott som motsvarar två års fängelse, men samtidigt har en allvarlig psykisk sjukdom som man behöver vårdas för. Jag fick fort lära mig att aldrig vända någon ryggen utan uppsyn och överfallslarmet - en liten dosa man sätter på kläderna - var jag alltid noga med att placera lättåtkomlig. 
 
Allt eftersom dagarna gick kände jag hur jag kunde slappna av mer och mer. Ju mer jag lärde känna dessa människor, desto mer gick det upp för mig att det är just vad de är - människor, de också. Många av dessa personer kommer från väldigt tragiska bakgrunder, och när man blir medveten om detta får man en helt annan förståelse för varför det blir som det blir. Jag tror att mycket av det som sker i världen skulle kunna undvikas om man bara kunde lista ut ett sätt att fånga upp alla de barn som far illa.
 
Utan att sväva iväg för mycket nu, så vill jag bara avslutningsvis konstatera en sak. Även om dessa människor är i behov av psykiatrisk vård så har de självklart fina sidor också, så det jag kommer sakna mest från min praktik på RPK är helt klart patienterna själva. Det är nog faktiskt de som har lärt mig allra mest under min tid där. Jag vet att sådant som rör psykisk ohälsa fortfarande är sådant som vi inte riktigt talar om, eller att psykiatrin inte är lika "häftigt" att arbeta inom jämfört med somatiken. Men det är . viktigt. Kropp och knopp går verkligen hand i hand, och båda delar måste tas om hand. En sak är säker, psykiatrin är fortfarande ett område som får det att kittla lite extra i magen.
T A N K A R | | Kommentera |
Upp